näradödenupplevelse

Jag är i chock. Vi höll på att ätas upp av en ORM. Lovar.

Från början: Jag, Stefan och Esther var och badade. Esther fick ligga på klippan och leka med sina leksaker på sin filt medan jag och Stefan doppade oss, inte samtidigt. Efteråt satte vi oss mittemot Esther och myste och allt var väldigt idylliskt....tills DÖDEN slingrade fram.
Plötsligt såg jag en stor (stor som i en stor, fet svenskorm) lång, läskig, svart orm kommer slingrandes mot Esthers huvud. Jag, som tycker ormar är det hemskaste som finns, började skrika och när jag skulle böja mig ner för att rädda Esther från den håller Stefan fast mig så jag inte kan röra mig. Han har inte sett ormen. Då skriker jag "men ta ungen då" (inte mitt finaste ordval) och samtidigt som Stefan tar upp Esther blir ormen rädd och slingrar in i buskarna. Ormen var 2 dm, 2 DECIMETER, från Esthers huvud!

Vissa tycker kanske att "det var ju inte så farligt, det var ju bara en snok" men de har fel. Det spelar nämligen ingen roll. Ormar är ormar. Alla är lika hemska och farliga och även om den inte tänkte döda oss med ett bett eller kväva oss så höll vi (läs jag) på att dö av skräck. (Dessutom kunde det ha kommit en huggorm istället.)
Jag gillar inte ormar.