Jag har blivit som min pappa.

När jag städade i ordning köket efter dagens sjöslag kom jag på mig själv att stå och putsa spisen tills den var bländande och ärligt vara stolt över att jag fått den så skinande. Herregud. Vad hände med den tiden då jag couldn´t care less om spisen liksom?
Är jag vuxen nu?