10 000 jävla spänn senare och ännu en nässpray

Idag tänkte jag att det skulle bli dagen då jag kunde andas igen (genom näsan alltså). Just nu går det sämre än nånsin. Läkaren jag pratade var väldigt sympatisk men skrattade åt mig och att jag använt otrivin i typ evigheter och det han föreslog som lösning på mina andningsproblem var tada: En nässpray (som tar bort uppsvälldheten på sikt men inte ögonblickligen vilket gör att jag inte kommer kunna andas genom näsan på ett tag). Jaja. Var tvungen att prova den i 6 veckor och om det inte blir bättre så skulle de kolla på andra alternativ.
Med detta vill jag berätta och varna att jag från och med idag och 6 veckor fram kommer vara oerhört lättretlig och grinig eftersom att vara täppt i näsan är nått av det värsta jag vet och jag är en sån person som inte kan svälja mina känslor utan de åker ut på första bästa. Förlåt.

....och apropå känslor så kom jag att tänka på varför jag överhuvudtaget är täppt i näsan och det blev jag när jag var på smällen så det är graviditetens fel (ej barnens) och då blev jag lite sur på alla som pratar om att graviditeten är så fantastiskt och underbart och bla bla bla och att det gör inget med några extra kilon för vi fick ju världens finaste bebis......
Ja, vi fick verkligen världens finaste bebisar men jag är ändå sur för att jag inte kan andas genom näsan. Att mina hormoner har typ åkt bergochdalbana i 2 år och att jag har fått platt hår. JAG HAR FÅTT PLATT HÅR! (Jenny är den smarta av oss systrar. Ida är en socialbegåvning och Hanna är typ pinglan med midja och ett liv och jag, jag hade lockigt hår. Det var liksom min grej.)

Ja, ni ser. Redan förbannad och jag har bara varit utan nässpray i 5 timmar.