Jag är inte död. Jag är bara jävligt gravid. Tyvärr.
Igår gick familjen ut på en fin vårpromenad. Esther fick inviga sina nya vårskor och hon var så himla stolt och lycklig och gick hela vägen från oss ner till Stefans kontor själv. Sen fick hon sitta i vagnen men promenaden gick inge fortare för det. Visade sig att Esther och jag har ungefär samma promenadhastighet.
När vi väl kom hem var jag stel som en pinne och kunde inte röra mig resten av kvällen. JA!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar