02 december 2009

Gravidhormoner

Idag har jag skällt på en tant. Inte så snällt men befogat och hon började. Jag tycker dock att jag är ganska snäll och omtänksam eftersom jag sprider ut mina hormoner på fler människor än bara Stefan.

Det var ungefär såhär:

Jag plus två kompisar plus två barnvagnar likamed tre barnvagnar (jag vet, jag gick i bredd med massa barnvagnar. DÖDENS)
gick på trottoaren. Vi möter en tant men en rullväska som hon drar bakom sig. Trottoaren är ganska bred men på ena sidan står en bänk. En barnvagn kör ut i gatan för att göra plats åt tanten, jag kör in i min kompis vagn så att vi går på varandra. Tanten har en halvmeter till godo på sin högersida men står still och flyttar inte en centimeter på sig. Jag håller nästan på att köra på en av tantens fötter. När vi precis har kommit förbi säger tanten jättesurt "ni kan väl flytta på er när ni tar upp hela trottoaren". Då lackar jag och säger åt henne att det kan hon också göra, framförallt med tanke på att hon hade mest plats och vi faktiskt flyttade på oss men det inte är så lätt med barnvagnar. Då säger hon nått om att hon har fyra barn och jag säger typ "bra då vet du hur det är". PUNKT.

Det här är inte första gången en äldre person gnäller på mig när jag gör mitt bästa för att flytta på mig och den äldre, som skäller, inte rör sig en millimeter. Jag tyckte det var nog nu och hoppas hon sprider detta till alla sina gamla polare om att det finns en hemsk mamma som man ska akta sig för.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar